Pages

onsdag 25 januari 2012

Skandalkommuner saknas inte...

Jag har tidigare skrivit om medias snedvinklade rapportering kring missförhållanden inom äldreomsorgen. Av någon anledning valde man i höstas att rapportera kring ett antal händelser som påståtts ha hänt vid företaget Caremas olika boenden runt om i landet. De allra flesta av dessa händelser visade sig inte alls vara på det sätt som tidningarna beskrev, och vissa hade till och med aldrig hänt. Det gick så långt att en av tidningarna, Expressen, gjorde en liten förlåt-mig artikel där man skrev om "baksidan av drevet", men samtidigt urskuldrade sig med att Carema borde ha framfört sin version bättre, då kanske rapporteringen skulle ha blivit annorlunda. F-n trot.

Exempel på skandalkommuner saknas dock inte, tack vare facebook och alla mina vänner där så finner jag näst intill dagligen nyheter runt om i landsortspressen som beskriver missförhållanden inom äldreomsorgen. Men oerhört få av dessa skrivs det om i riksmedia.

Det senaste fallet i raden kommer från Nordanstigs kommun där Socialstyrelsen kraftigt kritiserar boendet dels för att personalen satt i system att stänga av de boendes larm för att minska stressen, dels för att de blundat för detta missförhållande. Kan någon se rubrikerna på löpsedlarna ifall detta hänt i ett boende drivet av Carema?

Mediernas logik har under hösten varit att driftsformen har varit orsaken till missförhållandena inom de fall de rapporterat om. Är det därför de inte rapporterar om alla de fall som kommer fram i kommunalt driven äldreomsorg? Att de då med samma logik måste hävda att det är kommunerna som är problemet inom äldreomsorgen?

Helahälsingland.se, Medias rapportering är den stora skandalen inte Carema,

måndag 23 januari 2012

Socialdemokraternas kris

Jag hade väl egentligen inte tänkt blogga någonting om krisen inom Socialdemokraterna nu när Håkan Juholt avgått, det är det så många andra som gör. Men namnet/mottot på min blogg gör väl att jag ändå kan skriva någonting eftersom jag inte tycker mig se så många andra ta upp det, och med "det" menar jag vad jag upplever är Socialdemokraternas egentliga kris.

Jag skrev ovan mening strax före gårdagens Agenda började. Tänkte skriva klar denna text efter programmet, och vad ser jag då om inte ett reportage som inte i så små delar tar upp just det jag tänkte skriva om. Men, men, jag skriver klart inlägget ändå.

Visst finns det personliga motsättningar inom Socialdemokraterna, vilket med all tydlighet framgått genom åren, och av medierapporteringen verkar det nästan bara vara personliga motsättningar som är orsaken till krisen. Visst skyller en del på media och att det skulle vara ett av alla dessa drev som är orsaken och inte Juholts tillkortakommanden, men samtidigt har än den ena och än den andra i samma mening hävdat att Juholts motståndare utnyttjat drevet för sina egna syften och eldat på med läckor från interna möten.

De flesta strider bottnar dock i politiken. Bredden inom Socialdemokraterna har varit, och är, väldigt stor. Partiet rymmer människor som en del lika gärna skulle kunna vara medlem och förtroendevald för Vänsterpartiet som Folkpartiet, och nu för tiden även Moderaterna. 

Att hålla ihop denna stora bredd har inte varit lätt, men en bidragande orsak till att det ändå har gått har berott på att man suttit i regeringsställning, det har varit det kitt som hållit ihop partiet, man kan se samma fenomen inom Alliansen. Som bekant är det ganska färglöst på den sidan och de fyra borgerliga partierna verkar näst intill vara hur eniga som helst, med undantag för något enstaka utspel från minoritetspartierna till och från. Men räkna med att allianspartierna kommer att uppvisa oenighet i en rad frågor ifall man förlorar nästa val. Regeringsmakten enar.

Konflikten mellan vad som brukar kallas för höger respektive vänster inom Socialdemokraterna är inget nytt fenomen, den har funnits länge mellan olika distrikt inom partiet, men mest tydligt har den nog synts inom ungdomsförbundet där den eskalerade under 1990-talet med kända personer inblandade såsom Mikael Damberg och Veronica Palm. Till och med Göran Persson menade att dessa fraktionsstrider inom SSU mycket väl kunde komma att förgöra partiet i framtiden. Är det så att det är det vi ser idag? Får Göran Persson rätt till slut?

När partiet skulle leta fram en ersättare efter Mona Sahlin, spelade jante-lagen en viss betydelse i nomineringsprocessen. I Sverige och inte minst inom Socialdemokratin är det som bekant ganska fult att som människa ha ambitioner, och de som uttalar ambitioner kan i samma stund se sig som utesluten ur processen. Det är samma sak i skrivande stund, när alla framstående kandidater säger absolut nej till att ta över, och vem minns inte Göran Perssons nej, nej och återigen nej?

Förutom denna eviga jante-lag tog de facto falangerna ut varandras kandidater så att de i slutänden blev omöjliga. Det var i detta ögonblick Håkan Juholt m.fl. såg sin chans. Att som Juholt i dagarna hävdat att han aldrig har visat intresse för ordförandeposten utan blev erbjuden den, är lika felaktigt som att VU i lördags skulle gett honom sitt fulla stöd och att de inte kände till att han skulle avgå dagen efter. Han var dessutom duktigt revanschtörstig efter att blivit bortplockad av Mona Sahlin som tilltänkt partisekreterare. En del hävdar att Juholt var drivande i att få bort Sahlin, och minns att han var först med att kräva hela partistyrelsens avgång, ett intressant perspektiv så här i tider då Juholt själv råkar ut för precis samma behandling och hans anhängare är förbannade på de Socialdemokrater som inte kunde låta Juholt arbeta i lugn och ro.

Juholt tillsammans med företrädare för ett antal starka och uttalade vänsterdistrikt började då preparera Juholts väg till ordförandeskapet, och de är bland andra samma personer som i VU:t i lördags uttalade sitt stöd för Juholt, Peter Hultqvist och Heléne Fritzon.

Med valet av Håkan Juholt tog Socialdemokraterna en stor risk, detta av flera skäl, främst hans svaga bakgrund och att han var ett relativt oprövat kort, men även för att han var så uttalat vänster. Vad partiet då var i behov av var en enande kraft, inte en splittrande. Så här skrev jag i ett blogginlägg på min gamla blogg vid det tillfället:
Direkt efter att Göran Persson meddelat sin avgång och valberedningen började arbeta ökade återigen Socialdemokraternas opinionsstöd, för att vid årsskiftet 2006-2007 ligga på nivåer över 40 procent. I mars-april 2007, efter att Mona Sahlin valts som ny partiledare, hade Socialdemokraterna 44,1 procent i SIFOs undersökning.
Detta ledde till att det förändringsarbete som påbörjats inom Socialdemokraterna, som utmynnade till ett antal rådslag, helt stannade av. Varför skulle de ändra på sin politik när opinionsstödet återigen låg stabilt över 40 procent? Det här tror jag var Socialdemokraternas enskilt största misstag, att inte fullfölja förnyelsearbetet, detta tillsammans med samarbetet med Vänsterpartiet som i sin tur ledde till att den lilla förnyelse som skett försvann genom eftergifter till Vänsterpartiet.
Det Socialdemokraterna nu måste göra är att göra hemläxan man borde ha gjort efter förra valet, uppgradera sin politik för att anpassas till nutiden och verkligheten. Men detta kommer inte att gå smärtfritt, Socialdemokraterna kommer att ha stora problem med att ena rörelsen kring en ny politik. Så brett är partiet att en stor del på deras högerkant lika gärna hade kunnat vara medlemmar i Folkpartiet eller Moderaterna, medan många på deras vänsterkant lika gärna kunde vara vänsterpartister. Hur enar man ett sådant parti?
En av de få personer som jag tror har en chans att lyckas med detta är Sven-Erik Österberg, han åtnjuter förtroende från en större del av rörelsen och är nog en av få som skulle kunna hålla ihop partiet genom förändringsarbetet. Han kommer inte att bli en ny lysande stjärna på den politiska arenan som får Socialdemokraterna att krypa upp mot fornstora opinionsnivåer, men han är nog en av de få som internt hyser det förtroende som gör att han kan leda Socialdemokraterna genom det nödvändiga förändringsarbetet, för att sedan lämna över till någon annan att leda partiet genom nästa val. Eller mest troligt valet 2018 eftersom jag tror de kommer att ha svårt att hinna klart fram till 2014, problemen inom Socialdemokratin är nog alldeles för stora för det.
Men sedan är frågan om det finns några reella möjligheter att lyckas med detta, för splittringen mellan höger och vänster inom Socialdemokratin är inte liten. Nämn valfrihet inom välfärdssektorn eller hushållsnära tjänster, något som är alldeles självklart för Socialdemokrater i Stockholm, för en socialdemokrat i Norrbotten eller Skåne och de ser rött. Det är under alla omständigheter en inte helt enkel ekvation som väntar Socialdemokraternas nya partiledare, oavsett vem det blir.
I det skedet valde alltså Socialdemokraterna en person ståendes långt inne på vänsterfalangens planhalva. För min del känns det inte särskilt konstigt att det gick som det gick för Håkan Juholt. Även om det nu till slut var hans alla ogenomtänka uttalanden som gjorde hans position omöjlig, orsakade av hans bristande erfarenhet och kompetens på den höga nivå som partiordförandeskapet innebär, så hade han inte på något sätt kunnat ena den så kallade rörelsen, han var helt enkelt inte rätt person för det.

Sedan kan jag väl avslutningsvis säga att det jag citerade i blogginlägget ovan om att jag trodde att Sven-Erik Österberg då var den som kanske bäst var lämpad att ta över för att leda partiet, inte riktigt stämmer längre. Han är nog direkt diskvalificerad hos en inte så liten del av partiet som nu efter Juholts avgång ser honom som ett rött skynke, han var ju högst delaktig i att Juholt tvingades avgå.

Men detta stycke från mitt förra blogginlägg är lika aktuell nu som då:
Det Socialdemokraterna nu måste göra är att göra hemläxan man borde ha gjort efter förra valet, uppgradera sin politik för att anpassas till nutiden och verkligheten. Men detta kommer inte att gå smärtfritt, Socialdemokraterna kommer att ha stora problem med att ena rörelsen kring en ny politik. Så brett är partiet att en stor del på deras högerkant lika gärna hade kunnat vara medlemmar i Folkpartiet eller Moderaterna, medan många på deras vänsterkant lika gärna kunde vara vänsterpartister. Hur enar man ett sådant parti?

AB1, AB2, AB3, AB4, EXP1, EXP2, EXP3, EXP4, EX5, Svd1, Svd2

söndag 22 januari 2012

Ytterligare en kommunal skandal vi knappt får läsa om

Jag har sagt det tidigare men säger det igen, media behandlar uppenbart missförhållanden inom offentligt driven omsorg på ett annat sätt än de som sker inom enskild driven dito.

Nu rapporteras om ytterligare en vårdskandal i kommunal regi som vi knappt får läsa om i media, med något undantag. På boendet Lagerträdet i Kalmar kommun klarar man inte av att få upp alla till frukost förrän till elva-tiden, därför har nu nattpersonalen börjat väcka de äldre vid 05-tiden på morgnarna för att alla skall hinna få frukost i anständig tid.
"– Vi som jobbar på natten får väcka boenden som sover, tvätta och klä på dem för att sedan ge dem frukost eller lägga dem ovanpå den bäddade sängen. Detta görs klockan 05.30 för att hinnas med."
Kan ni tänka er rubrikerna ifall detta hade skett i ett boende som drevs av Carema?

Som ni säkert förstått tidigare invänder jag mot att rapporteringen kring bristerna inom äldreomsorgen skiljer sig åt högst markant beroende om det är i enskild eller kommunal regi som den bedrivs, och man kan undra  vad detta beror på? I grunden verkar det dock bottna i uppfattningen om att brister inom en enskilt driven omsorg per automatik beror på ett påstått vinstintresse. Andra argument har jag då sällan läst om. Frågan är då vad denna grundmurade uppfattning beror på?

Är det ren och skär kapitalism, att man vet om att svarta rubriker, där man ställer brister i omsorgen om våra äldre mot giriga riskkapitalister, säljer många lösnummer? Eller är man så politiskt övertygad om att enskilt driven omsorg alltid leder till missförhållanden pga krav på avkastning? När över två tredjedelar av journalistkåren uppger att de har sympatierna på den vänstra skalan av partipolitiken så skulle jag dock inte bli förvånad om detta vore anledningen.

När det skrivs om liknande missförhållanden inom kommunalt driven omsorg blir det tydligen inte lika enkelt att skuldbelägga någon. Om det över huvud taget sker någon rapportering så skylls det i de allra flesta fallen på neddragningar. Det är alltid en fråga om resurser.

Om det är så att många journalister har den uppfattningen att enskilt driven vårt alltid beror på vinstintresse skulle det mycket väl kunna vara en anledning till att det inte rapporteras mer om när missförhållanden som nu uppstår på ett kommunalt drivet boende. Att det finns brister/vanvård inom kommunalt driven omsorg stör ju i så fall inte så litet den allmänna bilden hos journalisterna. Att det dessutom är i en kommun som sedan hedenhös dagar styrs av vänstern måtte ju te sig smått obegripligt för dem.

Jag tycker var och en skall läsa nyhetsrapporteringen på bland annat SvT:s Text-tv, och TT där de flesta texterna kommer ifrån, litet noggrannare. För som jag själv har konstaterat sedan ett antal år tillbaka, är det ett kommunalt drivet boende som brister, står det aldrig någonting om vem som driver boendet. Är det enskilt ägt, då står i 100% av fallen företagsnamnet med. Tänk på det nästa gång ni ser Text-tv och TT rapportera om missförhållanden inom äldreomsorgen.

En vän kommenterade ett inlägg i detta ämne på min Facebook-sida:
"Jag tror faktiskt att privata bolag kan bli bra just pga media! Ju hårdare granskning! Desto bättre anbud måste de lägga så de vet de klarar av media vilket leder till kvalite! Vilket sen leder till bättre kommunalt. Så media skall i detta fall vara grisjävla hårda."
Om detta håller jag fullständigt med om. Media skall granska den omsorg som bedrivs, alldeles oavsett vem som driver den. Det leder till att missförhållanden kan komma upp till ytan och framkalla förändringar och förbättringar. Men det ställer också  höga krav på våra journalister, dels att de verkligen granskar missförhållanden och inte bara går på hörsägen vilket de verkade göra under höstens rapportering kring Carema, där i stort sett alla fall visat sig vara högst felaktiga, och i vissa fall inte ens har inträffat. Dels att de faktiskt granskar all verksamhet, och inte bara en del av dem.

Med tanke på att en betydande majoritet av våra äldre vårdas i kommunalt driven äldreomsorg och medias minst sagt bristfälliga granskning av den kommunala omsorgen finns nog tyvärr en hel del som idag inte kommer fram i dagens ljus kring äldreomsorgen.

Slutligen tycker jag även att kommunerna allt mer skall övergå till att bli renodlade beställare och granskare av verksamheter, och med det behandla kommunala och enskilda utförare exakt lika. Det sker i väldigt få kommuner idag, även om en del är på väg över mot det sådan modell. Men de allra flesta kommuner beställer omsorg av sig själv, betalar till sig själv, och ibland kanske de även granskar sig själv. Men mest granskar de utövare som inte är kommunala. Här måste kommunerna tänka om!

Barometern, Skandalkommunen Sundsvall, Media den stora skandalen, Björndahl - Valfrihet och kvalitet,

tisdag 17 januari 2012

Införandet av lärarlegitimationerna var inte helt optimalt

Jag var en av de gamla moderater som ansåg att kravet på lärarlegitimation i den utformning som det fick var mindre positiv. Jag påpekade redan då att tidsperspektivet för att vidareutbilda så många lärare som det berörde var betydligt längre än vad regeringen tog hänsyn till. Vi påpekade även de konsekvenser som det skulle få då legitimationerna blev ett faktum och allt för få lärare skulle ha fått sin legitimation.

Få lyssnade på oss, minst av alla de två lärarfacken. Idag ser jag i Aktuellt att just de två lärarfacken ondgör sig över att kraven infördes så snabbt att få kommuner hann med att säkerställa lärarnas kompetens.

Är litet sugen på att skriva: Vad var det jag sade?

fredag 13 januari 2012

Ledare har ett stort ansvar

När man läser en del nyheter låter de så ofattbara så man knappt kan tro att de är sanna, och ibland visar det sig att de inte heller är det. Rykten, obekräftade blogg- eller twitterinlägg blir nyhetsartiklar på kvällstidningarnas hemsidor. Tack vare att många journalister arbetar med metoden klipp och klistra, blir många av dessa "nyheter" sanningar.

Jag har tidigare visat detta när det gäller medias rapportering kring Carema, där näst intill alla de groteska fall som rapporterades visade sig vara felaktiga. Vi har även fallet med pojken vars far lämnade honom utanför Fyrishov i Uppsala för att gå hem till Stockholm eftersom han spelat för dåligt. Nu verkar det vara så att det kanske inte riktigt var så, ett blogginlägg byggt på hörsägen var källan till alla artiklar, som media inte brydde sig om att undersöka.

Just av dessa skäl är jag i regel avvaktande till att kommentera vissa nyheter, eftersom jag gärna vill veta mer om dem innan jag bildar mig en uppfattning. Men ibland behövs det ingen mer efterforskning, ibland är det lilla som kommit fram alldeles tillräckligt för att bilda sig en klar uppfattning, och till denna grupp nyheter hör den om sexism inom innebandyn.

Jag har själv varit elitlicensierad innebandyspelare och har varit med om ganska många taktikgenomgångar och kan konstatera att det finns betydligt bättre exempel än de som Engelholms FBC:s pojklag använder. För mig ter de sig dessutom ur ett innebandysammanhang som mest obegripliga.

Jag blir uppriktigt sagt förbannad att det finns ledare för idrotter som ens kan komma på tanken att använda sig av dessa exempel. Vice ordföranden i Engelholms FBC, Leif Winterhof, blir dock inte lika upprörd, han säger i en kommentar:
- Det här är en miss i arbetet
Miss i arbetet? Nej, det där är ingen miss i arbetet, formuleringarna tyder på någonting helt annat, någonting mer djupgående. Formuleringarna är skrivna som påståenden om hur olika tjejer är i sängen. Påståenden som utan större tankeverksamhet kan tolkas som tränarnas egna, som man via dessa taktiska spelkort överför på spelarna, som jag misstänker befinner sig i den ålder som är just extra mottaglig för äldre killars uttalanden och kvinnosyn. Som före detta elitspelare har jag som sagt även svårt att se logiken i jämförelserna mellan dessa tjejers beteenden och innebandyn.

Leif Winterhof fortsätter sedan i sin kommentar:
och det är olyckligt om det är nån som uppfattat det som kränkande
Ursäkta Leif Winterhof, men hur tycker du att man skall uppfatta det?

Ledare har en otroligt viktig och betydelsefull roll i att visa vad som är acceptabelt och inte i relationen mellan människor. Som officer fick jag ganska ofta sätta ned foten under de första dagarna/veckorna när vi fick en ny omgång soldater. Ofta fanns det någon som skulle försöka spela tuff och gjorde det inte så sällan med något kvinnofientligt utlåtande, sådant jag inte tänker återge här. Jag var dock ganska tydlig med att påpeka att sådan inte accepterades, och med tydlig menar jag övertydlig. Det är inte många som sett mig riktigt förbannad, men de som gjort det kan tänka sig hur det såg ut.

Samma sak gällde när jag tränade ett pojklag i fotboll, ja jag har gått fotbollsförbundets tränarutbildning, eller snarare påbörjat, har några steg kvar, där en del försökte visa sig på styva linan. Men de gjorde det bara en gång.

Som sagt, ledare har ett mycket stort ansvar i att vara föredömen för barn och ungdomar, och den eller de som skrivit dessa taktikkort har klart uppvisat att de inte uppfyller kraven på det goda omdöme som krävs på ledare. Och nej, det är inte som Leif Winterhof skriver, en miss i arbetet, det är betydligt allvarligare än så.

Det som är så beklämmande i denna affär är att inblandade parter verkar ta så oerhört lätt på det inträffade. Förutom vice ordföranden i föreningen som mest ser detta som en "miss i arbetet" har vi ledaren för det aktuella laget, Jonas Kihlman, som kommenterar det så här:
– I och med att jag känner tränaren och vet hur han lägger upp träningen i övrigt är det här meningar som är dumma. Det är inget snack om saken, de där korten ska inte finnas och gör heller inte det längre. Vi har pratat med killarna, så för min del är saken utagerad, säger Jonas Kihlman till DN.se.
Vi är helt överens om att formuleringarna är dumma, men med det nöjer sig alltså Jonas Kihlman, han konstaterar helt enkelt att texterna kom till genom inspiration från amerikanska sportfilmer:
– Jag vet att han har fått inspiration av amerikanska sportfilmer, bland annat ”Coach Carter”. I den använder tränaren kvinnonamn som ankare för att killarna ska komma ihåg vissa typer av försvarstekniker. Tyvärr hade formuleringarna gått överstyr.
Det är just det där med att formuleringarna har gått överstyr. Vad Jonas Kihlman och Leif Winterhof borde undersöka närmare är varför formuleringarna blev som de blev. De amerikanska filmerna nämnde kvinnonamn, men taktikkorten nämnde inte bara kvinnonamn...

Sedan kan man ju fundera över ifall de bästa tränarna är de som får sin inspiration från amerikanska filmer.

DN, Svt, GudrunBirgitta, Maria Hagbom, FeministisktPerspektiv, Expressen, Expressen 2, Aftonbladet, Aftonbladet 2, HD,

Edit: Jag ser nu att den aktuelle tränaren erkänner att taktikkorten finns, men det verkar oklar om de har använts. Men oaktat det så har han de facto formulerat dem, och de säger det mesta. Och för det andra, om de ej har använts, varför använder de de aktuella kvinnonamnen under träningarna? Har han tagit bort innehållet i taktikkorten och bara benämnt de olika taktiska momenten med kvinnonamn? Låter som en efterhandskonstruktion.

Edit 2: Ser nu att man stängt av tränaren för resten av säsongen, vilket är helt rätt. Enligt min mening borde han dock sparkas för evigt. Men jag undrar vad man tänker göra åt lagledaren/"Vi har pratat med killarna, så för min del är saken utagerad" och klubbens vice ordförande/"Det här är en miss i arbetet" som verkade ta detta med en klackspark? 

tisdag 10 januari 2012

Äntligen...

Jag har tidigare sagt att denna min nya blogg skall vara mer personlig än den förra och här kommer ett inslag på den vägen.

När jag tidigare arbetade som partiombudsman för Moderaterna med placering i Dalarna ansåg jag att arbetsbelastningen var alldeles för hög. Inte bara att den bröt mot svensk arbetstidslagstiftning, den bröt mot all sans och reson. Jag har ingenting emot att arbeta mycket och intensivt, inte det minsta, men när dygnets alla timmar endast går åt till arbete och sömn är någonting fundamentalt fel.

Under den värsta perioden, vilken varade cirka fem månader per år, januari till maj, gick jag till jobbet mellan kl 08.00 och 09.00, och klev in genom dörren hemma igen mellan kl 21.00 och 23.00. Vissa dagar då det var som värst kom jag hem vid 02-tiden för att sedan vara tillbaka på jobbet kl 09.00 igen.

Så kan man hålla på ett tag, några veckor eller någon månad. Men i förlängningen är det på intet sätt  hälsosamt. Därför gläder det mig att Moderaterna i Dalarna nu avlastar min efterträdare med att utlysa en ny tjänst som avlastar hans arbete.

Några av arbetsuppgifterna han nu slipper är:
• Vara delaktig i föreningars och fullmäktigegruppers utveckling av det dagliga politiska arbetet.
• Utarbeta underlag till politiska program, verksamhetsplaner och liknande åt föreningar och förbund.
• Bevaka massmedia, skriva debattinlägg och pressmeddelanden.
• Omvärldsbevakning.
• Bryta ner rikspolitik till lokalpolitik.
• Viss uppdatering av föreningarnas hemsidor
• Ansvara för brevsvar och medborgarkontakter
• Hjälpa föreningar med kampanjplanering.
• Samordna erfarenhetsutbyte mellan föreningar.
• Genomföra vissa utbildningsinsatser.
Låter det intressant, vilket jag lovar att det är, kan ni förfara enligt nedan:

Ansökan med meritförteckning skickas via e-post till dalarna@moderat.se eller via post till Moderaterna, Box 1051, 791 10 Falun.
Kontaktpersoner:
Riksdagsledamot Ulf Berg, ulf.berg@riksdagen.se, 070-250 43 40
Partiombudsman Peter Vogt, peter.vogt@moderat.se, 023-196 61


Annonsen

En opposition skall ha insyn

Socialdemokraterna brukar ofta ropa efter mer insyn i de offentliga verksamheterna. Mest ropar man i de kommuner där man sitter i opposition. Inte så sällan anklagar man majoritetsstyren för att vilja dölja saker och ting samt att förhindra oppositionen från att få full insyn i verksamheter och i behandlingen av politiska frågor.

Men man står själv sannerligen inte utan skuld. I Landstinget Dalarna har nu majoriteten ledd av Socialdemokraterna kraftigt inskränkt oppositionens möjligheter till att vara just opposition. I ett dokument har man fastslagit att inga politiker får besöka landstingets verksamheter utan att först fått godkännande av berörd verksamhetschef. Såvida du inte tillhör majoriteten, då gäller förstås inte reglerna.

Det två första punkterna i dokumentet lyder:
1. Verksamhetsbesök ska anmälas i förväg till berörd förvaltningschef.
2. Verksamhetsbesök ska ske efter överenskommelse med berörd verksamhetschef.
Dessa punkter är inte oproblematiska. Om vi var och en går till oss själva och funderar över hur vi agerar ifall vi får besök så kanske ni kan förstå varför det är problematiskt.

Jag vet inte hur ni gör, men om jag vet att jag skall få besök städar jag i alla fall litet extra hemma. Intet sagt att det alltid är ostädat hemma, men det finns alltid saker att ordna till, som att plocka undan saker som ligger frammer och eventuellt dra dammsugaren genom lägenheten.

Får man en förvarning om besöket i god tid hinner man naturligtvis plocka undan litet extra ordentligt, får man en kortare tids förvarning fixar man till det där värsta som ligger framme och skräpar. Ringer det på dörren utan förvarning, ja då står man där och får skämmas över att man inte städar varje dag.

Detta beteende är högst mänskligt och lär gälla både i hemmet såsom på arbetet. Därför är Socialdemokraternas beslut allvarligt. Oppositionens främsta uppgift är att opponera mot majoriteten, i detta ingår naturligtvis att oppositionen har full insyn i verksamheten. Hur skall man annars kunna vara en bra opposition? När man som majoritetsföreträdare bara andas åsikten om att man vill begränsa oppositionens insyn signalerar man att det finns saker man vill dölja.

Nu invänder säkert en del läsare och hävdar att alla är lika goda kålsupare, att alla majoriteter gärna önskar att oppositionen granskade verksamheten så litet som möjligt. Och visst, det finns garanterat borgerligt ledda kommuner och landsting som är lika dåliga på detta. Men det är ingen ursäkt.

I en kommun som jag arbetat var kontakterna med oppositionen väldigt goda och majoriteten var extra tydlig i vikten av att oppositionen alltid fick tillgång till all den information de önskade. Vilket kunde resultera i att gruppledaren/oppositionsledaren under sittande kommunfullmäktige fick gå upp i talarstolen och tillrättavisa sina egna när de hävdade att majoriteten försökte mörka information i en viss fråga.

En annan gång kommer jag ihåg att jag som politisk sekreterare för det största borgerliga partiet, med huvudansvar för att samordna budgetarbetet inom majoriteten, tillsammans med min chef, oppositionsledaren och dennes politiske sekreterare i slutet av budgetarbetet åkte och åt lunch i en angränsande kommun för att gå igenom det förslag som vi från majoriteten avsåg att lägga fram till kommunfullmäktige. Detta för att oppositionen skulle få så god tid som möjligt på sig för att ta fram sitt oppositionsförslag.

Varför gjorde vi då detta? Varför bjöd vi till litet extra till oppositionen? Av den enkla anledningen att vi ansåg att den politiska striden skall stå om de politiska alternativen som fanns inom kommunen. Det var det som vi ville diskutera inför väljarna, inte huruvida oppositionen hade motarbetats i sitt arbete. Detta borde alla politiker som sitter i majoritet tänka på.

Gävledala, Reglerna,

måndag 9 januari 2012

Skulle köpa sex, skyller på alkoholen, men kör trots det bil.

Den sjätte januari skriver Aftonbladet om en Socialdemokratisk politiker från Göteborgstrakten som stoppades av polisen efter att med sin bil ha plockat upp en prostituerad.

När han av journalisten får frågan hur han kunde hamna i den här situationen, svarar han:
- Det var ett kalas och så blev vi onyktra och så hände det grejer. Så det var inte alls planerat.
Ok, det uttalandet lär väl hamna under kategorin, den har vi hört förut. Men det anmärkningsvärda i detta fall är faktiskt inte att politikern skyller på alkoholen till varför han ville köpa sex, det märkliga är att han kommer undan det faktum att han till journalisten erkänner att han kör bil onykter!

SVT bör lämna SN eftersom SR:s VD tillhört högern, logik någon?

Under rubriken "SVT måste lämna Svenskt näringsliv" skriver idag en rad debattörer på Aftonbladets debattsida om att SVT måste lämna den arbetsgivarorganisation man är medlem i, Svenskt Näringsliv.

Argumenten handlar intet på något sätt om att Svenskt Näringsliv skulle ha gjort något rent konkret som skulle ha varit negativt för Sveriges television. Istället är det en rad insinuationer om att Svenskt Näringsliv skulle ha en agenda som är rent borgerlig och att det ev skulle kunna vara så att licenspengar från SVT skulle finansiera Svenskt Näringslivs opinionsbildning.

Ett av artikelförfattarnas starkaste argument är Sveriges Radios VD:s tidigare politiska hemvist:
- Att SR:s vd Mats Svegfors tidigare varit chef på Timbro och är före detta chefredaktör för obundet moderata SvD är inte heller okontroversiellt.
Vad artikelförfattarna inte väljer att skriva, vilket vore mer naturligt, är just Sveriges Televisions ordförandes politiska hemvist.

Ordföranden för Sveriges television utses enligt tradition av Sveriges riksdags största parti, vilket under rätt många år har varit Socialdemokraterna. Inte så anmärkningsvärt är det också en Socialdemokrat som för tillfället är ordförande, nämligen Lars Engqvist.

Lars Engqvist började sin karriär efter sin journalistutbildning som redaktör för Socialdemokraternas ungdomsförbunds, SSU, medlemstidning, Tidningen Frihet. Mellan åren 1972-1978 var han ordförande för samma ungdomsförbund. Under hela 80-talet var han chefredaktör för Arbetet innan han blev kommunalråd för Socialdemokraterna i Malmö.

Hans politiska karriär fortsatte som statsråd under ett antal Persson-regeringar där han bland annat var biträdande finansminister, socialminister och även vice statsminister.

Detta verkar dock inte vara några som helst problem för artikelförfattarna. För dem är det viktigaste att SVT lämnar arbetsgivarorganisationen pga att Sveriges Radios VD har tillhört den för dem förhatliga högern. Men det kanske inte är särskilt konstigt om man betraktar artikelförfattarnas politiska hemvist, vilka de naturligtvis inte uppger.

Med reservation att jag hittat fel namne, men med tanke på artikelns vinkling verkar det mindre troligt, är det kanske inte så särskilt anmärkningsvärt att man väljer att lyfta fram SR:s VD och inte SVT:s styrelseordförande:

Johan Sjöstrand - Socialdemokraterna
Gustaf Järsberg - LO
Jan Zetterqvist - LO
Petter Gustafsson - Socialdemokraterna, föreningsordförande
Terés Eriksson - LO
Anna Arvidsson - Socialdemokraterna
Andreas Lundh - Socialdemokraterna
Natasja Mrdjanov - Hyresgästföreningen

Alla tillhör de med andra ord det som organiseras under den så kallade arbetarrörelsen.

fredag 6 januari 2012

VM Guld!

Inatt var en jobbig natt, men ack så skönt det var när det väl var över och Sverige stod där som världsmästare!

Men jag blev litet orolig i tredje perioden då Ryssland åter kom in i matchen efter att i stort sett varit utspelade i de två första. Skottstatistiken i de två första perioderna var smått sanslösa, 17-3 i fösta och 22-1 i andra, men pucken ville bara inte in.

Med en total skottstatistik på 58-17 så tycker jag man lugnt kan säga att det var rätt lag som vann! Men det satt långt inne...

En väldigt vacker bild!

torsdag 5 januari 2012

25-procentare

Aftonbladet basunerar idag ut Obama-kampanjens budskap om att Mitt Romney skulle vara 25-procentsmannen. Detta med anledning av att Romney i förra primärvalet 2008 hade svårt att nå resultat över just 25 procent.

Man skall dock inte kasta sten i glashus. Obama är ju också en 25-procentare, två gånger om. Dels har han sedan sommaren 2009 bara haft dryga 25% av väljarna som tyckt att han gjort ett väldigt bra arbete. Dels har han sedan samma tid en approval rate som legat på minus 20-25%...

Aftonbladet,

onsdag 4 januari 2012

Do's and Don'ts...

Det finns "Do's and Don'ts" som politiska tjänstemän borde tänka på. Att anonymt argumentera för och emot samt göra påhopp på sitt partis förtroendevalda måste nog räknas till don´ts...

Expressen,