Pages

torsdag 29 mars 2012

Försvarsministerns avgång

Jag är inte särskilt förvånad över att försvarsministern nu har valt att avgå. Nu är frågan snarare om fler i ledande ställning kommer att avgå eller tvingas bort med anledning av samarbetet med Saudiarabien? Om man i Rosenbad trott, eller fortsatt tror, att denna fråga kommer att försvinna från dagordningen har man nog gjort en stor missbedömning. En fråga som direkt dyker upp är ifall avgången är en signal om att mer pikanta detaljer kommer att komma framöver och att man i och med det försöker förekomma detta, eller man tror att man slipper frågan när de allra flesta, oavsett vad Tolgfors eller Reindfeldt själva hävdar, nu tror att försvarsministern avgår på grund ”affären”?

Jag är helt övertygad om att det kommer att framkomma fler fakta kring samarbetet med Saudiarabien. Dels för att det går att läsa mellan raderna av det som hitintills framkommit att det finns många oförklarade fakta som ryms där, dels för att så länge de högst ansvariga försöker skjuta ansvaret ifrån sig och låter personal på lägre nivå ta smällarna kommer det att läcka i jämn ström till medierna. De finns många frustrerade anställda inom Försvarsmakten och FOI som känner sig utelämnade och att de som fattat beslutet inte vågar stå för det nu när det blåser kraftiga vindar mot hela avtalet med Saudiarabien.

Expr1, Expr2, AB1, AB2, DN1, DN2, DN3,

torsdag 15 mars 2012

När jag nu ändå är inne på ämnet Bo Inge Andersson och hans USA-rapportering

Jag skrev igår ett inlägg som reaktion på hans kommentar på SVT:s TextTv där han bland annat anser att republikanska partiet är mycket splittrat och att man i Vita huset just nu sitter och myser över rådande situation. Jag hittade en kommentar/krönika på SVT.se som verkade vara ursprungstexten till inlägget på TextTv, det fanns snarlika stycken.

Idag noterade jag att Bo Inge har redigerat sin artikel på hemsidan så att dessa både vinklade och direkt felaktiga meningar är borttagna. Däremot hittade jag en tidigare artikel med rubriken "Supertisdagen bekräftade splittringen", som han senast redigerade den trettonde mars, som fortfarande innehåller skrivningar om hur splittrat partiet är och hur svårt Mitt Romney har att samla bredare grupper inom partiet.

Han börjar sitt inlägg med:
På en punkt skapade supertisdagen klarhet: Att det republikanska partiet är klart splittrat i en konservativt-religiös del under Rick Santorum och en del som motståndarna kallar luddigt liberal fast ledaren Mitt Romney kallar den strängt konservativ.
Och sedan fortsätter han angående Romneys seger:
Men hans seger ger upphov till många frågor, som engagerade republikanska väljare och partiledningen måste ställa sig. En handlar om att Romney inte lyckades vinna de religiösa och konservativa, de som är viktiga för att en republikanska presidentkandidat ska kunna besegra Obama.
... 
Klar splittring - Fortfarande finns det en klar splittring i partiet, som leds av den högerkristne Santorum. Romney har vunnit ett stort antal delegatröster och ligger nu i topp och har någonstans runt 400 delegater.
... 
Hans svaghet är att han inte kan samla breda grupper i partiet. 
Han redigerade som sagt denna artikel så sent som den trettonde mars, ursprungligen skriven den sjunde, och vid denna tidpunkt har en mängd media i framför allt USA, men även Expressen publicerat mätningar som visar att både Romney och Santorum, antingen leder eller ligger mycket jämnt mot Obama.

Mätningarna som jag även länkade till, och som visar hur Romney har stöd av över 80% av de republikanska väljarna medan Santorum ligger en bra bit över 70%, har även de varit allmänt kända. Men de är uppenbart fakta som Bo Inge Andersson intet bryr sig om. Han fortsätter med sina envetna försök att sätta mediebilden av ett mycket splittrat republikanskt parti.

Slutligen så finns det en gammal regel för bloggar och text publicerade på nätet, och det är att ifall man ändrar i sina inlägg så gör man en överstrykning av det man tagit bort och skriver nya meningar med kursiverad stil. Men Bo Inge han bara ändrar så att det blir helt omöjligt att se eller följa ändringarna. Det är faktiskt litet fult.

onsdag 14 mars 2012

Bo Inge Anderssons verklighetsuppfattning?

Jag har länge haft synpunkter på Rapports utrikeskommentator Bo Inge Andersson och hans kommenterande kring valrörelser runt om i världen, framför allt de i USA.

Efter att nyss ha läst hans senaste kommentar som just nu finns på Svt:s Texttv undrar jag om han över huvud taget läser och tar del av annan nyhetsrapportering och diverse opinionsundersökningar som görs, eller om han helt enkelt sitter och skriver kommentarer helt utifrån eget önsketänkande?

I måndags skrev jag ett inlägg om att det republikanska partiet på intet sätt är så splittrat som svenska medier vill påskina. Bland annat skrev jag om resultaten i de opinionsundersökningar där väljarna får välja mellan två kandidater, så kallade matchup polls:
Om splittringen vore så stor som svenska medier och analytiker vill påskina skulle knappast båda toppkandidaterna till att bli republikanernas kandidat vinna i dessa match-up polls. Detta blir än tydligare när man tittar på hur stort stöd Romney respektive Santorum får hos de republikanska väljare. Där har för närvarande Romney stöd av 83% medan Santorum stöds av 77%.
Jag skrev också att jag inte är särskilt överraskad över den svenska medievinkling:
Att fortsätta hävda att det republikanska partiet är mycket splittrat visar nog snarare på en del journalisters och politiska bedömares egna förhoppningar om att Obama skall lyckas vinna igen. Det är nämligen inte helt ovanligt att den demokratiska kandidaten utmålas som den säkra segraren, fram till valnatten då alla står helt frågandes till hur amerikanarna återigen kunde välja en republikansk president.
Idag överträffar Bo Inge Andersson sig själv när han kommenterar de senaste primärvalsomgångarna:
Men nu visar resultatet hur kluvet partiet är - och att det är de mycket konservativa som dominerar. Det kan i  valen i november skrämma bort många väljare. 
Problemet är att ingen av kandidaterna är tillräckligt slagkraftig för väljarna. Men det är klart att det står två block mot varandra.
Inte tillräckligt slagkraftiga? I söndagens matchup poll vann både Romney och Santorum över Obama, vad är inte det om riktigt slagkraftigt?

Sedan fortsätter Bo Inge om de stora block som påstås splittra de republikanska väljarna:
Ett är de konservativaste med Santorum och Gingrich. Ett är ett mer luddigt block där den tidigare liberale  Romney nu försöker profilera sig som den konservativaste, vilket misslyckas och gör honom mindre trovärdig.
Som jag skrev i mitt tidigare blogginlägg så har för närvarande Romney stöd av 83% och Santorum stöd av 77% av de republikanska väljarna. Det är väl allt annat än splittrat?

Sedan avslutar Bo Inge med att hävda att de i Vita huset just nu pga den "stora splittringen" bland de republikanska väljarna sitter och myser:
Och under tiden myser man i Vita Huset över allt ovett som republikanerna vräker över varandra i sina tv snuttar.
Jag tror tvärtom att man just nu i Vita huset är ganska livrädd. Matchup polls ger resultatet att Romney i de senaste undersökningarna vinner mot Obama, Santorum vissa dagar även han vinner medan han andra dagar ligger någon enstaka procent efter, och där till och med Ron Paul i några av pollsen sniffar Obama i bakhasorna. Den som med dessa undersökningar sitter i Vita huset och myser kan inte vara riktigt frisk. Eller så har Bo Inge Andersson en något skev bild av hur verkligheten ser ut.

Edit: Eftersom det inte är särskilt lämpligt att länka till Texttv:s sidor försökte jag hitta hans krönika på Svt.se, där fann jag en liknande vilken jag tror är ursprungsartikeln för det som skrivits på Textv, de är snarlika, så jag länkar till den. Länk.

Edit 2: Noterar att Bo Inge ändrat i sin artikel på svt.se ett par gånger sedan den först publicerades, nu är allt om Vita husets mysande borttaget, så är även allt skrivande om hur splittrat partiet är. Artikeln är nu klart mer balanserad än tidigare. Jag undrar vad hans ändringar beror på?

måndag 12 mars 2012

Det republikanska partiet är intet splittrat

Jag vet inte hur många reportage och nyhetsinslag jag sett i Svt, Tv4 och de svenska tidningarna den senaste tiden som antingen kommer med ett påstående eller ställer frågan om hur splittrat det republikanska partiet är och att de är alldeles för konservativa för att kunna utmana sittande president Obama. För mig som följer amerikansk media och opinionsundersökningar finns knappast fog för en sådan svensk vinkling.

Senast ut i raden är Svt:s Agenda som i söndagens program ställde just frågan om huruvida det republikanska partiet blivit för extremt för att utmana Obama.
Ärkekonservative Rick Santorum fortsätter kampen om att bli republikanernas presidentkandidat. Har partiet blivit för extremt för kunna utmana Obama?
Senaste opinionsundersökningen från det tillförlitliga Rasmussenreports.com motsäger detta mycket tydligt.

Där leder båda de republikanska kandidaterna Romney och Santorum i match-up polls mot Obama. När Romney ställs mot Obama vinner han med 48% mot 42%, och när Santorum ställs mot Obama vinner han med  45% mot 44%. Det är heller inte första gången som de två republikanerna vinner i match-up polls mot Obama.

Om splittringen vore så stor som svenska medier och analytiker vill påskina skulle knappast båda toppkandidaterna till att bli republikanernas kandidat vinna i dessa match-up polls. Detta blir än tydligare när man tittar på hur stort stöd Romney respektive Santorum får hos de republikanska väljare. Där har för närvarande Romney stöd av 83% medan Santorum stöds av 77%.

Att fortsätta hävda att det republikanska partiet är mycket splittrat visar nog snarare på en del journalisters och politiska bedömares egna förhoppningar om att Obama skall lyckas vinna igen. Det är nämligen inte helt ovanligt att den demokratiska kandidaten utmålas som den säkra segraren, fram till valnatten då alla står helt frågandes till hur amerikanarna återigen kunde välja en republikansk president.

rasmussenreports.com,

torsdag 8 mars 2012

Att våga stå för sin politik, eller inte.

Någonting som jag stör mig väldigt mycket på hos en del, för att inte säga ganska många, politiker är oförmågan att våga stå för sin politik, eller politiska uppfattning när det råkar blåsa litet i media.

Exempel på detta finns det många. När det blåste som värst kring Carema-rapporteringen i höstas var det många politiker som hoppade på mediedrevet och bannlyste företaget, även från Moderat håll. Att vänsterpolitiker var snabba att utnyttja rapporteringen torde inte förvåna någon, men att så många moderater valde att hoppa på tåget och börja ifrågasätta de privata alternativen inom välfärdssektorn tyder på en mycket svag ideologisk förankring, alternativt en mycket bristfällig kurage. Att stå rakt och stark när det blåser som värst är ingenting som man kan säga karakteriserar en del politiker.

I fallet med Carema räckte det ganska bra med att man skrapade litet grand på ytan för att se att det var medierapporteringen som var den stora skandalen, inte Carema. Vilket jag bloggat om tidigare.

I dagarna handlar det om vapenaffären i Saudiarabien, och även här hittar vi beröringsskräcken för de beslut man själv, och sina partier man tillhör, varit med och fattat. Både från höger som vänster förnekar man det faktum att man har fattat ett beslut om affären. Den enda som varit tydlig i fråga är väl Carl Bildt, men det förvånar mig inte att det är just han som skiljer ut sig från mängden. Så här skriver han om själva avtalet på sin blogg:
   Jag sade som det var, nämligen att det ingåtts ett avtal mellan Sverige och Saudiarabien om detta 2005, och att det är en enligt min mening rimlig utrikespolitisk princip att respektera ingångna avtal även om de råkar vara slutna av en tidigare regering.
   Och att jag utgått från att allt som skett sedan dess eller som planerats ligger inom ramen för detta avtal och de ytterligare tillstånd som detta lett till.
   Jag påpekade – flera gånger, eftersom frågorna återkom – att detta avtal i alla sina delar varit och är offentligt. Och att det är tämligen detaljerat om vad det faktiskt handlar om.
Om Folkpartiets kovändning skriver han:
   Vad jag då hade glömt bort är att detta avtal KU-anmälts före regeringsskiftet 2006, men att det inte föranledde någon anmärkning från riksdagen.
   Anmälan lämnades in av folkpartiet, men när det kom till avgörandet var det bara vänsterpartiet och miljöpartiet som hade avvikande mening.
...
   Och folkpartiet, som anmälde avtalet till KU en gång i världen men som sedan inte hade några invändningar, säger nu att de var mot allt.
   Men de röstade som de gjorde i riksdagen, och de sitter i den regering som sedan fullföljt avtalet.
När det gäller Socialdemokraterna säger han så här:
   Urban Ahlin säger att vi visst kunde ha brutit oss ur avtalet.
Ja, det kunde vi möjligen ha gjort 2010, men till en betydande utrikespolitisk kostnad. Och jag kan inte minnas att socialdemokraterna vare sig då eller senare ens antydde att vi borde ha gjort det.
Vidare skriver han om själva avtalet:
   Så det var knappast så märkligt att den regering som tillträdde 2006 fullföljde avtalet. Det förlängdes automatiskt enligt bestämmelserna i avtalet 2010.
   För mig handlar detta om Sveriges trovärdighet gentemot andra länder när vi sluter avtal.
Om ett annat land sluter ett avtal med Sveriges regering skall man kunna lita på att detta gäller även om den partipolitiska sammansättningen på regeringen förändras.
   Och det är klart att det gäller i synnerhet om detta avtal i detalj varit föremål för riksdagens granskning.
   Sedan kan man hålla på och bråka om det var rätt eller inte att 2005 ingå detta avtal. Men det är faktiskt en annan fråga.
   Slutet avtal är ett slutet avtal, och Sveriges trovärdighet förblir Sveriges trovärdighet.
Tycker det är synnerligen svagt av övriga inblandade politiker som nu inte vågar stå för sin egna delaktighet i denna affär. 

Slutligen håller jag med Carl Bildt i hans kommentar att man kan diskutera huruvida det var rätt eller fel av Sverige att ingå avtalet 2005, men det är ju inte det som politikerna diskuterar idag. Personligen tycker jag det var ett felaktigt beslut som dåvarande Socialdemokratiska regeringen fattade. 

Litet pikant kan jag även tycka att det är att det var just Leni Björklund, som tidigare hävdat sig vara pacifist, som i egenskap av försvarsminister var den som höll i trådarna när det ursprungliga avtalet tecknades.


tisdag 6 mars 2012

Jämställdheten inom Vasaloppet

Expressen försöker i en artikel idag skapa ett jämställdhetsproblem inom Vasaloppet. Med följande ingress inleds artikeln:
Nio mil - men ingen bil. Vibeke Skofterud krossade damrekordet på Vasaloppet - men blev blåst på bilpremien som Jörgen Brink fick för sitt rekordlopp.
Sedan fortsätter artikeln:
Om två dagar är det den 8 mars - alltså internationella kvinnodagen. Vibeke Skofterud fick frågan om vad hon hade för associationer till kvinnodagen för ett tag sedan, och svarade: – Jag tycker att jämställdhetsarbetet har kommit väldigt långt. Men så kom Vasaloppet.
Läser man artikeln något djupare hittar man dock förklaringen till detta:
Per Strid, informationschef för Vasaloppet, tycker nämligen att Skofterud ska köra både Tjejvasan och Vasaloppet nästa år. Då har hon chansen att vinna den där bilen - eftersom det finns en bilpremie i Tjejvasan.
Expressen försöker alltså skapa bilden av ett ojämställt vasalopp eftersom bästa kvinna vid söndagens Vasalopp inte vann en bil. Men man kan faktiskt vända på det och påpeka att det snarare är ojämställt mot de manliga deltaganden. Hur då? Jo eftersom det finns ett särskilt Vasalopp där endast kvinnor får delta och vinsten är en bil medan det inte finns motsvarande för männen annat än det stora Vasaloppet över nio mil. Kvinnor och män har samma möjligheter att vinna en bil i det loppet, men endast kvinnor i ytterligare en tävling.

Nu invänder naturligtvis en del med att säga att kvinnor aldrig kommer att kunna vinna det stora Vasaloppet och att det därför är rätt att det finns ett särskilt lopp för damerna, med ett eget pris. Och i detta kan de ju ha rätt, men i så fall borde man kanske skrota Tjejvasan och överföra priset till bästa dam i stora Vasan. Då är ju problemet löst.

Eller så kan man hänvisa till de riktigt militanta feministerna som hävdar att könet är en social konstruktion och fortsätta med endast ett pris i Vasaloppet, oavsett kön. Men eftersom att jag är övertygad om att det faktiskt finns biologiska skillnader mellan könen så tycker jag idéen med att skrota Tjejvasan är den bästa och sedan ha två vinster i det riktiga och långa Vasaloppet.

Expressen,

På temat kommunala vårdskandaler

Som ni säkert förstått har jag satt mig för att här på bloggen lägga upp de vårdskandaler som sker i kommunal regi och som riksmedia aldrig rapporterar om. Det har senaste månaderna blivit några stycken och här kommer en till.
Kommunen utreder just nu sex anmälningar mot det kommunala demensboendet Torsiliahemmet i Torshälla. Samtliga anmälningar gäller en avdelning och handlar om bristande omvårdnad.
Enligt anmälningarna har dementa åldringar blivit sittande med nerkissade blöjor eller intorkad avföring. En boende som inte kan räta ut fingrarna på grund av stela leder hade så långa naglar att de skar in i handlflatorna. En annan med rätt till daglig promenad ska inte ha fått komma ut på en månad.
Edit: Noterar nu att TT skickat ut en notis om detta och att andra riksmedier nu återrapporterat om den. Imponerande. MEN jag noterar även att min tidigare kritik om att riksmedia sällan återger VEM som driver boendet ifall det är kommunalt, men ALLTID gör detsamma när det är ett enskilt företag, fortfarande gäller. Inte en rad om att det är ett kommunalt boende!

Svåra brister utreds på demensboende, SvD, Aftonbladet,